• Maya Sjöstedt

(10) Röda kors, röda nätter

Jag skjuter tallriken ifrån mig, det går inte i mer. Det bubblar i halsen. Susanne lägger sin hand över min. Kramar till. Beröringen gör att jag automatiskt drar den till mig.

“Du vet att du måste äta upp för att kunna få din belöning” säger hon och skjuter fram tallriken igen. Men jag blundar. Jag försvinner därifrån. I hjärnan leker jag med dig tills du skrattande försöker skutta därifrån. Jag kittlar dig tills du gapskrattar. Jag låter dig rida på min rygg och jag omfamnar dig när du ramlar och gråter. Jag plåstrar varsamt om sår och viskar hemligheter i dina lockar. Jag känner maten försöka fly ur strupen och det kastar mig tillbaka till mitt rum. Susanne har lämnat. Jag spyr.


När jag öppnar mina ögon ser jag dina fina små skogsgröna ögon. När jag blundar drömmer jag om hur vi springer i mossa. Jag skrattar till när du visar upp ett trolleritrick för mig och hela du strålar. Någonstans hör jag Susannes röst upprepa sig. Men när jag blinkar upp ögonen så ser jag bara dig, du med det fina hårsvallet, du med din lilla smilgrop och ett alldeles perfekt litet hjärta. Jag bultar för dig. Sedan ser jag dig gå iväg med den där äldre kvinnan igen, och hennes hår slår mot ryggtavlan i stormen som uppenbarar sig. Och jag försöker ropa men blixtrar överröstar mig. Susanne skakar i mig men jag vill se var du ska. Jag vill följa dig längst vägen. Jag vill se till så att du inte halkar. “Hallå? Vakna nu då, för helvete, vakna nu då!” hör jag han säga och när jag öppnar ögonen ser jag rummet igen. Och jag sjunker längre ner i sängen och jag gråter bara.


Du har fått din pappas fina ögon, säger jag och stryker dig lätt över kinden. Min fina sötnos. Hon skrattar bara och det låter som musik. Jag kan inte längre urskilja dig från mig. Jag är dig och ser världen som dig. Du finns i mig och bultar. Jag känner ju att du bultar. Musiken finns i hela mig. Kan du stanna kvar här ett tag till? Jag vill bara känna att du lever. Jag känner det så tydligt ibland, som när du får mitt hjärta att hoppa ett steg bara av det där leendet.


Maya Sjöstedt

0 visningar
Kontakta oss

Företag kan kontakta oss för föreläsningar, workshops eller presentationer kring mindfulness och poesi.