• Maya Sjöstedt

(4) Röda kors, röda nätter

Runt vinylspelaren har det samlats damm och han låter fingret skapa mönster i det svarta. Emellanåt stannar han upp i rörelsen för den övervägande tystnaden sjunker in på riktigt. De fyra väggarna brukade innehålla ljud han aldrig hört tidigare, hennes ljud, hennes visor som hon trallade medan hon strök med disktrasan över alla ytor.


Det var hennes rum. Deras rum. Men, mest hennes rum. För hennes doft finns överallt. Mellan bokryggarna och trasmattan, i gardinerna och i träplankorna. Hans egna är som bortblåst. Kan han ens säga att han lever här när hon inte gör det? Hennes doft har tagit över och ligger som ett dammoln och han försöker spela låtarna hon nynnade på men finner aldrig rätt album.


Tillslut känns väggen stadig nog att hålla uppe honom så han sätter sig ner och drar in henne i sig - så att det känns som att hon är mer närvarande än någonsin. Runt läpparna formar han ett leende, när det faktiskt känns som om hon ligger på sängen och bläddrar i tidningen. Men när han öppnar ögonen och möter ensamheten vilar han huvudet mot golvet och försöker andas genom den stickande känslan i bröstet.


Maya Sjöstedt



0 visningar
Kontakta oss

Företag kan kontakta oss för föreläsningar, workshops eller presentationer kring mindfulness och poesi.