• Maya Sjöstedt

(6) Röda kors, röda nätter

Jag vet att han är där inne redan innan jag ser honom. För det känns som om han tar upp all luft med sin närvaro. Hans oroliga blickar och metodiska fingrar, skrapar mot mig och förstör. Ibland när han är här låtsas jag sova för att han ska gå fortare. Det finns ingenting här för honom att hämta mer, jag är inte här längre - är vad jag vill säga men min mun vill inte öppnas, den är torr och tung. Att blinka och andas kräver en viss ansträngning. Jag stänger dörren bakom mig och nu är det bara han i det här rummet.


Han ger mig vatten, han ger mig ett gammalt smycke, han sätter på radion, han kommenterar låten, han snurrar på krukorna i fönstret, säger något om att de behöver vattnas, han släpper ut sina andetag och sedan skäms han över dem för han vet att han stör och det gör han. Jag lägger mig ner i sängen och stirrar in i väggen tills han lämnat. Då är det bara radion som hörs. Om jag har funnits kvar i den här kroppen kanske jag skulle ha gråtit just då. Men det enda min granne klagar på imorgon är att jag spelar för mycket pop.


Maya Sjöstedt

0 visningar
Kontakta oss

Företag kan kontakta oss för föreläsningar, workshops eller presentationer kring mindfulness och poesi.