• Maya Sjöstedt

Hur man är för att smälta in

Detta leende är varsamt utplockat. Precis som attityden, kläderna, smyckena. Att plocka, det är vad livet går ut på. Hur orden faller in efter varandra, dessa hopplockade meningar - bär jag i min väska och plockar fram i rätt tid. Det är en sån jag blivit. En mall man placerar på den vita duken, något ett barn försöker rita av.


Återspeglas jag i glans? Det är endast där jag kan skina. I mötet och i utbytet. I den perfekta sucken, hårda tonen eller försiktiga blicken. Något annat förstår jag mig inte på. Det vänder jag mig ifrån. Stirrar ner i asfalten. Där ligger en överkörd tennisboll.


Ibland sticker dessa rekonstruktioner i sidan och jag blir sängliggandes i dagar. Ibland kan jag inte andas. Inte höra hjärtat öppnas och slutas. Kanske är även det en rekonstruktion. Kittla mig under fötterna så hör vi hur jag reagerar. Det är bara i mötet jag blir till.


Hur kan alla dessa delar få plats i mig? Vad gör jag av dem? Samlas de upp i påsar, är det därför allt tyngs ner? Hur jag inte orkar hålla ögonen öppna, är det anledningen? Är min klänning inte gjord av siden utan av lera? På innehållsförteckningen står det: Forma mig. I pannan sitter kvittot fortfarande kvar. Jag kliar inte fast det kittlas, jag skrattar bara.


Maya Sjöstedt

0 visningar
Kontakta oss

Företag kan kontakta oss för föreläsningar, workshops eller presentationer kring mindfulness och poesi.