• Maya Sjöstedt

Vi förblev inte tysta

Det viskas inga lovord här.

Inte bland dessa väggar.


Flicka, du måste lära dig.


Detta är böjda huvuden och

Det är här de tysta tystas.


Öppna ryggar,

Knäcks som kvistar.


Vad kan stjälas i mörkrets vrå.

Du är ingenting och

Du stjäls och ingenting har stulits


Det finns bara allt det röda.

Det som rinner ner längst dina ben.

Det du drar under dina ögon.


Följ med mig, flicka.


Vi blir ett med blodet.

Tills ingen kan urskilja oss

Från flickan som ligger

Under gatlampans flickande ljus

Och när de ropar,


Skallrar väggarna till våra skrik.


Vi måste kunna säga, flicka,

Att vi inte förblev tysta

Maya Sjöstedt



0 visningar
Kontakta oss

Företag kan kontakta oss för föreläsningar, workshops eller presentationer kring mindfulness och poesi.